BRAAI

Mm nu tänker ni nog febrilt, vad ska hon skriva egentligen? Vårt första nya ord vi lärt oss som används relativt frekvent här i trakterna av alla, oavsett språktillhörighet, är ordet BRAAI. Det betyder kort och gått ”Grill/Grillning”. Ordet ”barbecue” är alltså INTE ordet för detta ändamål som vi trodde!

Första helgen när vi anlänt så blev vi bjudna på vår första BRAAI!    

Cricket stod på agendan efteråt. Vi valde dock att stå bredvid planen för att lära oss och fick spelet förklarat, få regler som fastnande, så klurig sport!

När solen har tittat fram så har BRAAI känts naturligt, perfekt att kunna låna en grill där vi bott. Lustigt nog så ändras vädret fort så ALLA gånger som vi braaiat så har det slutat med att himlen öppnar sig, precis när vi är färdiggrillade turligt nog hehe.

Vi har braaiat flera grejjer så att vi har haft braaikött i matlådan dagen efter, Yummii!    

En kväll braaiade vi med våra grannar från Irland. En av de visade sig vara född i Zimbabwe (eller som han rättade sig själv ” i Rhodesia”), flyttat till Sydafrika i ungdomen och jobbat som polis i området som vi befinner oss i. Han berättade en mer knasig historia efter den andra, riktigt snackare som underhöll hela kvällen!

Ah... vi har nu investerat i Braaikrydda haha    

Minigolf

Andra veckan här så träffade vi några svenskar. Några av dom läser socionomprogrammet i Sverige och är här en termin på praktik, en av dom läser statsvetenskap och är här för att skriva sin C-uppsats. Supertrevligt gäng som vi träffat några gånger och kommer fira jul med. På vår första date hehe så käkade vi på en beachrestaurang och drog sen och spelade minigolf på Mac Banana.

Blue Lagoon Restaurant, notera det tråååååkiga vädret som har varit i alltför stor utsträckning. 

Gänget!

Jag brukar ääälska minigolf och vara väldigt fokuserad men det är nog mest för att jag oftast kör mot min storebror hehe. Det gick dåligt för mig i alla fall kom typ sist! 

Banorna var så lustiga, helt klart en ny variant, vill kalla det något i stil med ultra-special-quirky. Banan på bilden gick först uppför, sedan nedför i olika trappsteg…

…För att sedan sluta vid ett stup, eller vallgrav…    

…Som vi fick ställa upp oss vid och försöka täcka eftersom att bollen extremt lätt kunde gå i plurret… 

…Vilket den så klart gjorde! Vi hittade dock en hov och plockade upp bollen.    

Härligt frodig växtlighet längs en del banor, jobbigt när man inte såg slutet på banan!

Rogivande plats…

...Trots fullt ös med quadraturer i anslutning!

Vi avslutade med pannkakor och min eviga jakt på att hittade den perfekt sura lemonaden fortsatte. Ingen lycka denna gång, men fin flaska hehe!

South Coast Hospice

Till vardags (och helger hehe) i Stockholm så jobbar jag och Arvid med något som kallas ASIH, Avancerad Sjukvård I Hemmet. I korta drag så kan man beskriva den vårdformen som ett mobilt sjukhus för patienter som exempelvis genomgår cancerbehandling av olika karaktär, vårdas i livets slutskede eller har en allvarlig kronisk sjukdom.

I väntan på ett längre inlägg gällande vårt jobb som volontärer på Genesis Care Center, så vill jag här flika in lite bilder från ett studiebesök som vi var på för några veckor sedan på South Coast Hospice. Vi fick spendera en dag med en sjuksköterska som inte jobbade inne på själva kliniken utan gjorde hembesök. Det kändes som ett tv-program jag sett för ett tag sedan där två människor från olika länder men med samma yrke byter jobb för en vecka, dock i kortare version över en dag hehe.

Ett klargörande gällande begreppet palliation fanns på väggen!

Fikastund innan avfärd, som vanligt tänka på att inte dricka för mycket då man aaaaldrig vet när man kommer tillbaka hehe.

Fin innergård på hospiset.

Sjuksköterskan Patricia (klädd i blått) och chauffören för dagen Bridget skrattade och ställde gärna upp på bild för er bloggläsare :) Det var så hett denna dag!

Det är så härligt kulligt överallt samt lerigt på grund av senaste dagarnas regn. Bridget fick verkligen jobba med växlarna i vissa backar och typ stup som vi for upp och ner för hehe.

Patricia visade mig sin utrustning och vad hon packade med till varje patient, samt gav oss alla ett varsitt munskydd då vi skulle träffa en patienter med så kallad MDR-TB (Multidrug resistant tuberculosis). Patientens behandling ges med ett stick i rumpmuskeln 1 ggr/dag 5 dagar/veckan under 6 månader! 

Dagen innan hade Patricia kommit in med lera högt upp över anklarna, det hade turligt nog torkat upp på vissa vägar.

Vi åkte till fyra platser som alla låg en längre åktur bort från varandra och hade olika standards. Jag var nyfiken på hur de hittade till patienter vid första besöket då visa patienter bor i hus som inte har gatunamn eller synbara siffror. Patricia berättade att man oftast försökte lokalisera en punkt som anhöriga fick möta upp vid och lotsa henne vidare till det faktiska hemmet.

Det finns flera hus som ser ut som detta, de kallas för RDP (Reconstruction and development programme). Hus bekostade av staten som för vissa familjer är en enorm uppgradering, då dessa hus har både el och vatten. (Huset på bilden är random, ingen patients).

Jag kan fortfarande inte släppa de här skyltarna, så otroligt svårt att ta in nivån på kriminalitet.

Under vår avslutande rundvandring på kontoret så fick jag syn på en så kallad "Memory Box". Konceptet är för barn som gått igenom olika trauman exempelvis att vara anhöriga till sjuka föräldrar som slutligen gått bort. Föräldrarna kan lägga ner brev till sina barn i lådan och barnet kan måla teckningar, skriva saker eller lägga ner olika ting som minnen. Socialarbetare och sjuvårdare kan även använda lådan vid stödjande samtal.

Parkrun

Varje lördagsmorgon kl 08:00 så möts motionärer i alla åldrar och storlekar på St Michael's Beach för att ta sig igenom en 5 km slinga. Du väljer själv om du medverkar genom att springa, jogga eller gå. Arvid och jag ställde klockan för nån helg sen och tänkte att vi skulle spana in och kanske delta i jippot. 

Vi var ute i halvgod tid och trötta, dessutom visste vi inte vart på stranden de startade...08:15 hittade vi en skön lirare som pekade på starten som var uppmärkt med orangea koner på parkeringsplatsen. Han sa att det var bara att köra, om man ville kunde man såklart gå exakt till verkliga starten och få en tid men vi struntade i det och började traska från stället vi stod på. 

Precis när vi lämnat parkeringsplatsen och tog oss in i busksnåret så mötte vi av barfotalöpare (!) som var påväg tillbaka och in i slutspurten. Starten och målet är båda på parkeringen vid St Michael's Beach. Slingan går längs havet med olika sorters terräng. Kuperat till en början med buskar på smala stigar för att sedan släta ut sig på en raksträcka på asfalt och slutligen en 50 m stäcka ut på själva stranden Uvongo Beach där man rundar en kon och sedan tar sig tillbaka samma väg. Vi hade inte koll på detta event innan men det kanske är några av er som redan vet om termen "Parkrun" som är ett initiativ som finns i flera länder. Bland annat enligt min käre far finns konceptet i Hagaparken sen i augusti i år. Får kanske bli en ny vana hemma, då vi bor väldigt nära. 

Eftersom att vi startat så sent och gick mestadels så blev det naturligt att ALLA hälsade på oss som var på väg tillbaka. Otroligt varm (i dubbel bemärkelse) stämning och härlig start på en helg! Vi sprang till och med in i vår "landlord" Judy. Jag njöt lika mycket av vädret som att kolla på allas outfits, en del gick all in med smycken och kitchiga skärmhattar och en del körde korta shorts från ett annat årtal. 

Halvvägs! Vi gick ner mot stranden och var på väg att gå tillbaka när en funktionär hoppade och viftade kraftigt ute på stranden så att vi förstod att man faktiskt skulle ta sig ut enda dit. När jag rundat konen så tog hon bort den (!) eftersom att vi var sist ut och så sa hon lycka till och sprang före oss haha.

När jag fick det här racet förklarat för mig av nyfunna vänner så förstod jag det som att man sprang PÅ stranden...Jag förstod inte att det var LÄNGS MED... STOR skillnad!

Smart att gå med flippisar men osmart att springa med dom, ådrog mig onödigt skoskav!

Vi sprang ifatt funktionären haha, vi ville inte framstå som totala segbollar!