12 december 2016

South Coast Hospice

Till vardags (och helger hehe) i Stockholm så jobbar jag och Arvid med något som kallas ASIH, Avancerad Sjukvård I Hemmet. I korta drag så kan man beskriva den vårdformen som ett mobilt sjukhus för patienter som exempelvis genomgår cancerbehandling av olika karaktär, vårdas i livets slutskede eller har en allvarlig kronisk sjukdom.

I väntan på ett längre inlägg gällande vårt jobb som volontärer på Genesis Care Center, så vill jag här flika in lite bilder från ett studiebesök som vi var på för några veckor sedan på South Coast Hospice. Vi fick spendera en dag med en sjuksköterska som inte jobbade inne på själva kliniken utan gjorde hembesök. Det kändes som ett tv-program jag sett för ett tag sedan där två människor från olika länder men med samma yrke byter jobb för en vecka, dock i kortare version över en dag hehe.


Ett klargörande gällande begreppet palliation fanns på väggen!

Fikastund innan avfärd, som vanligt tänka på att inte dricka för mycket då man aaaaldrig vet när man kommer tillbaka hehe.

Fin innergård på hospiset.

Sjuksköterskan Patricia (klädd i blått) och chauffören för dagen Bridget skrattade och ställde gärna upp på bild för er bloggläsare :) Det var så hett denna dag!

Det är så härligt kulligt överallt samt lerigt på grund av senaste dagarnas regn. Bridget fick verkligen jobba med växlarna i vissa backar och typ stup som vi for upp och ner för hehe.

Patricia visade mig sin utrustning och vad hon packade med till varje patient, samt gav oss alla ett varsitt munskydd då vi skulle träffa en patienter med så kallad MDR-TB (Multidrug resistant tuberculosis). Patientens behandling ges med ett stick i rumpmuskeln 1 ggr/dag 5 dagar/veckan under 6 månader! 


Dagen innan hade Patricia kommit in med lera högt upp över anklarna, det hade turligt nog torkat upp på vissa vägar.

Vi åkte till fyra platser som alla låg en längre åktur bort från varandra och hade olika standards. Jag var nyfiken på hur de hittade till patienter vid första besöket då visa patienter bor i hus som inte har gatunamn eller synbara siffror. Patricia berättade att man oftast försökte lokalisera en punkt som anhöriga fick möta upp vid och lotsa henne vidare till det faktiska hemmet.

Det finns flera hus som ser ut som detta, de kallas för RDP (Reconstruction and development programme). Hus bekostade av staten som för vissa familjer är en enorm uppgradering, då dessa hus har både el och vatten. (Huset på bilden är random, ingen patients).

Jag kan fortfarande inte släppa de här skyltarna, så otroligt svårt att ta in nivån på kriminalitet.

Under vår avslutande rundvandring på kontoret så fick jag syn på en så kallad "Memory Box". Konceptet är för barn som gått igenom olika trauman exempelvis att vara anhöriga till sjuka föräldrar som slutligen gått bort. Föräldrarna kan lägga ner brev till sina barn i lådan och barnet kan måla teckningar, skriva saker eller lägga ner olika ting som minnen. Socialarbetare och sjuvårdare kan även använda lådan vid stödjande samtal.